Frode den fridgode var konung i Danmark. Mellan honom och konung Fjolner i Svithiod rådde sådan endrägt och vänskap, att de ofta drogo till hvarandra och under dessa ömsesidiga gästningar tillbragte många fröjdfulla dagar tillsammans.
Då funnos i Svithiod tvenne ryktbare trälinnor, Fenja och Menja, stora och starka tärnor. De voro döttrar af tvenne jättar och hade såsom leksystrar i nio vintrar blifvit uppfödda långt under jorden, hvarest de redan som unga flickor utfört storverk, flyttat klippor från stället och vältrat dem till jättens gårdar. Sedan kommo de till Svithiod och blefvo der vanda till strid; de mättade björnar, klöfvo sköldar, höggo djupa sår med skarpa svärd, blodfärgade klingor och banade sig vägar midt igenom gråbrynjad här; de störtade höfdingar, hjelpte andra och öfvade länge slika bragder, så att de blefvo mycket stridskunniga. Dessa trälinnor köpte Frode den Fridgode.
Den tiden funnos i Danmark tvenne qvarnstenar, så stora, att ingen förmådde draga dem. Sjelfva qvarnen kallades Grotte och hade den egenskap, att på den samma maldes allt det, som den malande sjöng om. Till denna qvarn lät konung Frode föra trälinnorna. De satte qvarnen i gång och kringvredo hurtigt den surrande stenen. I början sjöngo de om guld, lycka och frid, och malde åt Frode gyllene tider. Men han, ännu icke nöjd med allt det goda, som tillflödade honom, pådref deres arbete så hårdt, att dem icke förunnades någon hvila och icke längre sömn, än göken teg eller en visa kunde sjungas. Då beklagade tärnorna bittert, att vara komna till konungens gårdar och såsom slafvar obarmhertigt behandlas; grus frätte deras fötter, kölden skakade deras lemmar, tråkigt funno de att vara hos Frode. Då sjöngo de om krig och blodiga strider och malde åt sköldungen olyckor och fall. Vreda voro tärnorna och brukade styrka, så att stora flisor flögo från 341qvarnen, handtaget skalf, qvarnstenen sköts ned, och den tunga hällstenen brast midt i tu. Samma natt kom en sjökonung, hvars namn var Mysing, och öfverföll Danakonungen i dess egen borg. Frode stupade, och vikingarne togo mycket byte. Så slutades Frodefriden.