Öst, vest! hemma bäst! — Han är ej fattig, som rår om sitt. — Bondens fjät gör åkern fet. — Det är alltid frusen jord för lata svin. — Det är en dålig smed, som är rädd för gnistorna. — Den, som slagtar kalfven, föder ej upp oxen. — Hvad gagnar, att kon mjölkar väl, när hon sjelf slår omkull byttan?
Bittida herre blir länge dräng. — Den icke lärt att lyda, vet ej heller att befalla. — Den, som blyges att fråga, skämmes vid att lära. — Han har väl hört klockan, men vet ej, hvar hon hänger. — Lärospån är icke något mästerstycke. — Unga hundar hafva skarpa tänder. — När man intet vill se, hjelper hvarken ljus eller glasögon. — För katten till England, så jamar den ändå! — Åsnan grånar i moderlifvet, och är intet klokare för det.
Hvar mans vän är hvar mans narr. — Näsvisers knif är alltid först i smöret. — Östanväder och kärringeträta börjas med storm och slutas med väta. — Genvägar äro senvägar. — Hunger är god,för matleda.
Af ljudet kännes malmen. — Djupa strömmar löpa tyst. — Tomma käril slamra bäst. — Ingen rädder! sad’ gossen, sprang för haren. — I rad, i rad! sade bonden, hade inte mer än en ko.
Galgen är afskaffad, men skälmarne har man qvar. — Lögnaren och tjufven äro syskonbarn. — Afund fräter, der han bor. — När du vill göra ondt, så sök ett ställe, der Gud ej ser dig. — Ingen sorg utan syster. — Såret läkes sällan så väl, att icke ärret synes. — Endrägt när, tvedrägt tär. — Krig har sköna blomster, men elak frukt.