Jag tackar eder för eder beredvillighet till de fordrade krigsgärderna, i synnerhet som jag väl vet, att dessa icke utan stor svårighet erläggas kunna. Dock bören I alle tacka Gud, som nu i så många år förskonat edra egna gränser från krigets härjningar och förlänat lycka till segrar och landvinning.
Nu går jag att begynna en vida svårare och vigtigare strid. Det sker icke af lättsinnighet, det Gud vare mitt vittne, ej heller för någon min enskilda fördel eller krigslystnad. Kejsaren har på mångfaldigt sätt tvungit mig till detta steg. Han har skymfat min person, hjelpt våra fiender, förföljt våra bunds- och trosförvandter, hvilka nu, tryckte under både andelig och verldslig träldom, sucka efter frälsning; och de skola med Guds hjelp icke sucka förgäfves.
Hvad mig beträffar, vet jeg nogsamt, hvad förestå kan. Jag har redan vid många tillfällen för Svea rike spillt mitt blod, lärer också för det samma en gång mitt lif spilla; ty krukan går så länge efter vatten, att den ändtligen sönderslagen varder. Derföre, innan jag denna gång skiljes från fäderneslandet, vill jag med en innerlig bön anbefalla eder alla, Sveriges inbyggare, närvarande, frånvarande, i Guds, den allra 159högstes, beskydd både till lif och själ, önskande, att vi, när en gång stunden kommer, måtte uti oförgänglig glädje hvarandra möta.
Eder, I herrar af rikets råd, tillönskar jag förstånd och kraft att edert embete förestå till Guds ära, hans rena ords bibehållande samt fäderneslandets frid, enighet och välstånd. Måtte också eder enskildt den glädjen förunnas att se kring eder sådana efterkommande uppväxa, hvilka fäderneslandet en gång på samma sätt understödja kunna!
Ridderskapet och adeln önskar jag lycka och kraft att genom tapperhet och bragder åter upplifva våra förfäders, de gamle Götars, namn, hvilket fordom spridde sin odödliga glans öfver hela jorden. På samma sätt skolen I förvärfva samma ära, eder öfverhets nåd och det sanna ridderliga anseendet.
Eder af det andeliga ståndet förmanar jag till enighet och sann gudsfruktan. Förelysen edra åhörare icke blott med lära, utan ock med lefverne, så skolen I hafva deras hjertan uti edert våld! Leden dem då till samdrägt, tro och hörsamhet, så att de icke låta locka sig af onda menniskor, utan förblifva stadiga vid kronan och fäderneslandet.
Eder af borgerskapet och menigheten tillönskar jag allsköns lycka och framgång. Måtte edra låga hyddor förvandlas till varaktiga stenhus, edra små båtar till rymliga skepp, edra åkrar och ängar med tusenfald gröda fylla lador och förråd, till både eder egen och fäderneslandets rikedom! — Ja, eder alla, Sveriges älskade invånare, befaller jag uti Guds milda vård och beskydd och säger eder mitt hjertliga farväl, kan hända för sista gången.
Efter A. Fryxell.